Redan när han var bara några veckor gammal, då visste jag att han skulle bli vacker då han växte upp. Visst hade jag så rätt.
Han växte upp på Stommen, hos mina svärföräldrar - som en tupp bland hönor...han bodde nämligen bland endast honkatter. Till jul var han som ett enda stort gosedjur - varm & med sin vackra röda & vita stora, härliga vinterpäls. Jag ville att han skulle flytta hem till oss, för jag ville så gärna ha en katt som Laban.
Häromdagen hittade min svärfar honom - död!! Min svärmor berättade det för mig idag. Jag fällde en liten tår. Jag tänkte - Hade Laban fått flytta hem till oss, så hade han kanske levt nu. Men det var inte meningen att han skulle flytta hem till oss. Men var det meningen att han skulle dö???
Jag hoppas att han har det gott hos min familjs andra katter, i katthimlen!
2 kommentarer:
Vad tråkigt! Du kan ju trösta dig själv med att du snart fr besök av hela familjen Mattias Thurfjelll!
A-S! Du ä en ängel ! Tusen tack för gåvorna. Prövade knäcket med en gång när jag kom hem . Smaskens ;=D Jag är fortfarande glad över din omtanksamhet !
KRAM/N
Skicka en kommentar